09:01:13
FML med andra ord
Då ångesten tar en med till den avgrund av smärta, att man bara vill försvinna långt bort och aldrig behöva vara nära det allra svartaste som man någonsin kan komma åt. Bara fly från allt och alla. Inte dö men bara slippa detta eviga kämpande med all ångest och den smärta den ger. Orkar inte vara vilsen, vill bara hitta tillbaka till rätt stig igen så att man slipper snubbla omkring i en mörk, tät skog.
Vill orka känna lusten och glädjen livet kan ge, istället för att bara få några smakprover.
Vill bara kunna umgås med mina nära och kära utan att ha ångset över de.
Vill kunna fara till min släkt i österbotten och till systeryster utan att bli så jävla rädd att jag börjar lipa.
Samma sak gäller Uppsala och Göteborg.
Orkar bara inte ha så jävla ont i hjärtat.
Orkar inte tänka på allt G måst gå igenom med mig.
Orkar inte ge svarta moln åt nära och kära.
Orkar inte gråta en tår till.
Åh, nu försöka borsta tänderna och dra till min läkare. Hoppas det känns bättre efter det.
Sorry för tråk inlägget men måste skriva av mina tankar någonstans.
